Allt gick som planerat och vi tog en paus för lite lunch. Sedan i all utrustning igen.... Efter cirka en timme i vattnet var vi lite frusna o trötta så bestämde att det var dags för att simma i land....... Jag minns hela förloppet som om det vore igår.... 15-20 meter ifrån strand kanten börjar Gun flaxa o peka åt ett håll, det var rätt mulet så det var mörkt i vattnet oxå.....algerna gjorde inte sikten lättare heller. Vi insåg snabbt att det som låg på botten var en människa i badshorts och snorkel. Pettan var blixtsnabb på att fånga tag i människan.... Ska väl inte säga att det var tur men veckan innan hade vi gjort rescue kurs vilket innebär livräddarkurs. Fick lite små panik men handlade kanske snabbt. Jag vet att jag höll på att tänka ...men va fan är de här för larvig jävla övning, vilken dykshop gör sina kurser på detta viset..... Men det var ingen kurs.... Pettan tog upp mannen till ytan , lyckades skrika på svenska att någon skulle ringa ambulans.....vid det tillfället var det snabba tankar, jag hade just kommit upp till ytan och lyckades skrika mig hes att någon skulle ringa ambulans på engelska....Peter va lite före och vi simmade på för att komma till stranden. Det värsta var nog när han kom upp till ytan ....hans snorkel mask var full av blod. PANIK!!! När Peter hade fått upp honom på strandkanten hade jag lyckas kommit och fått av mig hela dykutrustningen.. Så snabbt har jag nog aldrig fått av den. Och det var ju inte läge att springa med den om jag säger så. Snackade snabbt med pettan o vi kom överrens om vad vi skulle göra...allt var ju så jävla färskt sedan livräddar kursen. Jag fick springa upp till dykshoppen "Island stuff" för at hämta en pocket mask. ( en sådan man blåser i för att slippa både det ena och det andra) dom jävla idioterna hade ju den nerpackad längst ner..... Så jag stod där inne o skrek samtidigt som jag såg Peter ligga där ute med människan och ett folkhav som bara vart större och större. Fick pocket masken o sprang allt vad jag kunde tillbaka , fick pressa mig genom folkhavet o sedan hjälpa Peter. Han hade redan givit två mun mot mun metoden eftersom den där jävla pocket masken aldrig kom.... Det hade gjort så att det bara bubblade genom näsna och munnen. Blod och vatten. Vi var fler som försökte. Pettan gjorde allt. Ja höll i hans huvud o höll masken , vred han åt sidan när det bubblade som mest.....efter ett par minuter 5-7 min så tror ja ambulansen kom och dom fick ta över. Vilken jävla utbildning har dem gått? Dom vred o vände på bården flera ggr innan dom fick den på rätt plats. När mannenkt med ambulansen stog jag o Peter på stranden och bara glodde på varandra. Vad fan var vi med om nu, vad fan hände,var detta sant.....våra skallar var totalt TOMMA. Under hela förloppet hade jag fått upp Janne gun och Adde ut vattnet så dom kunde gå tillbaka till shoppen o slippa se det där. Dock såg dom nästan allt , kan inte påstå att det var en bra första gång i vattnet. Vi plockade ihop våra grejjer och mannens mask var kvar, pettan kunde bara inte lämna den...så han höll den i handen.. Vi gick tillbaka mot bluemango och alla som sett oss sa " ni gjorde vad ni kunde" men det kändes ändå inte bra. Det kom flera stycken som vela prata med pettan, från röda korset och life guard. Då fick vi veta att han inte hade klarat det. Han var nog redan död när vi försökte hjälpa honom. Ingen vet hur länge han legat i vattnet när vi hittade honom på botten. Han var kall och lite lätt blå. Killen som dog var runt 30 års ålder, kom från Korea Och jobbade som turist guide här på ön. Det känns förjävligt allt, men nu några dagar senare känns det lättare och bilderna är lite längre bort. Men det går inte att sluta tänka på det som hände. Kan känna tur att vi hittade honom....men fan att han inte överlevde. Pettan tyckter att han mår okej men att han oxå ibland faller in i dom tankarna och händelseförloppet och att de är en sak man aldrig kommer glömma. Tyvärr! Visste inte om jag skulle skriva om detta men de känns bra på ett sätt. Nu på stranden så håller man ett extra öga på alla. Det går inte att undvika. Nu är det bara att bearbeta bilderna och tänka positiva tankar och att vi gjorde det vi kunde.